Bevara Ojnareskogen

Föreningen Bevara                                   2010-09-14

Ojnareskogen

Nacka tingsrätt

                                                                 Miljödomstolen, enhet 3

                                                                 Box 1104

                                                                 131 26 Nacka Strand

Yttrande i Mål M 463-08, SMA Svenska Minerals ansökan om tillstånd för bergtäkt och vattenverksamhet vid fastigheten Bunge Stucks, Gotland

Sammanfattningsvis yrkar föreningen Bevara Ojnareskogen :

att  den miljökonsekvensbeskrivning som är fogad till ansökan inte godkänns,

att  tillståndsansökan avslås,

att   – i den händelse tillstånd skulle ges– ansökan om verkställighet avslås samt

att  en samordnad prövning av SMA Svenska Minerals och Nordkalks aktuella täktansökningar sker och att – om en sådan prövning inte kommer till stånd – förevarande ärende vilandeförklaras i avvaktan på att ett beslut om Nordkalks ansökan vinner laga kraft.

Tillgången på kalksten, alternativ lokalisering

Remissinstanserna har tidigare påtalat att miljökonsekvensbeskrivningen saknar en ordentlig utredning med avseende på alternativ lokalisering. Bristen kvarstår efter inkommen komplettering 2010 05 28.

När det gäller tillgången på kalksten av den kvalitet som både SMA:s och Nordkalks kunder efterfrågar har tidigare hävdats att Bungefyndigheten är den enda som uppfyller ställda krav. Det finns flera kända förekomster i Östersjöområdet, också på Gotland. Nya uppgifter från Nordkalk och SGU (SGU rapport K 221) ger vid handen att förekomsten av högkvalitativ kalksten på Gotland är mer spridd över ön än vad som tidigare har hävdats. Det finns ett antal områden på Gotland med revkalksten av förmodad likvärdig kvalitet med den i Bunge Stucks. Vidare framgår att rikligt med revstrukturer har påträffats inom samtliga tre kalkstensdominerade områden på Gotland  (se bilaga, utdrag ur SGU:s rapport). Dessa fakta – som också redovisats av Naturvårdsverket i skrivelse till HD i Nordkalkmålet (2010 06 07, T 5118-09) – måste vägas in i bedömningen av det nu aktuella brottets betydelse för riksintresset kalkutvinning och behovet från den svenska industrin. Uppgifterna är givetvis också relevanta när det gäller möjligheten till alternativ lokalisering.

Samordnad prövning

Förutom SMA:s pågående täkt och den planerade utökningen av denna finns det som bekant fler planerade verksamheter i området, nämligen Gotlands kommuns uttag ur Bästeträsk av vatten för dricksvattenändamål och Nordkalks planerade brytning på Bunge Ducker. Nordkalks ansökan har behandlats och avslagits av Miljödomstolen och efter överklagande behandlats och godkänts av Miljööverdomstolen samt är nu överklagad till Högsta Domstolen. Inget beslut har vunnit laga kraft.

Av 7 kap 28 a och b § framgår tydligt att lagstiftarens avsikt är att en samordnad prövning i ett sådant fall skall ske av den sökta verksamheten tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter.  Prövningen skall avse påverkan och samlad belastning på miljön i området. Att SMA redan bedriver en begränsad verksamhet i området är i detta avseende irrelevant.

I SMA:s komplettering 2010 05 26 görs en ansats till samlad bedömning av planerade verksamheter, något som efterlysts av remissinstanserna Naturvårdsverket och Länsstyrelsen. Där redovisas bolagets egna beräkningar av påverkan på den kvantitativa  vattentillgången i Bästeträsk, Nordkalks påverkan samt hur stort kommunens planerade uttag avses bli. Någon sammanvägning av påverkan görs dock inte, inte heller görs något försök att bedöma andra typer av effekter för vattnet i  Bästeträsk,  t ex den sammantagna ökade kvävebelastningen. Vidare saknas helt en redogörelse för andra viktiga miljöfaktorer, t ex  vilka bullernivåer det sammanlagda bullret från två näraliggande stenbrott skulle innebära,  liksom andra kumulativa effekter.  I mljökonsekvensbeskrivningen saknas alltså en seriös redovisning av den totala miljöpåverkan som skulle bli följden vid en brytning i båda de sökta brotten.

Om ingen sådan samlad bedömning kommer till stånd, utan tillstånd meddelas utifrån en bedömning av varje ansökan för sig, står det i klar strid med intentionerna i miljöbalken. Det skulle också strida mot Sveriges åtagande gentemot EU att skydda landets Natura 2000 områden, eftersom någon samlad bedömning av riskerna för skador på de näraliggande Natura 2000 områdena inte har gjorts.

Vi yrkar i första hand på att en samordnad prövning av båda ansökningarna genomförs. I andra hand – om en sådan samordnad prövning inte kommer till stånd –  menar vi att de samlade effekterna är av sådan avgörande betydelse att man måste veta om Nordkalks ansökan verkligen beviljas innan SMA Svenska Minerals ansökan kan prövas. Därför yrkar vi i andra hand på att förevarande mål vilandeförklaras tills ett beslut i Nordkalksärendet vunnit laga kraft.

Täktbestämmelserna

De särskilda prövningsreglerna om täkter i miljöbalkens 9 kap 6 a § första stycket upphävdes den 1 augusti 2009.  Men vid lagändringar som handlar om materiella krav, t ex som i detta fall hänsynskrav, gäller normalt att de regler som var i kraft när ansökan lämnades in skall tillämpas vid ärendets behandling.  De bör därför tillämpas även i detta ärende.  Som framgår av Gotlands Botaniska förenings yttrande 2010 0823 skulle den sökta brytningen beröra ett stort antal rödlistade arter. I täktbestämmelserna stadgades att ”Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande.” Vi yrkar därför att domstolen även väger in detta i bedömningen av föreliggande ansökan.

Påverkan på Bästeträsk som vattentäkt

Inledningsvis vill vi påtala ett felaktigt påstående i  SMA :s inlaga 2010 01 14 som kan orsaka viss förvirring, nämligen: ”Det konstateras att den pågående kalkbrytningen enligt gällande tillstånd innebär ett bortledande av vatten från Bästeträsk” (s 2).

SMA har inte tillstånd att bortleda vatten från Bästeträsk, men brytningen pågår redan nu inom Bästeträsks tillrinningsområde och kommer att göra det i ännu större utsträckning om man beviljas det sökta tillståndet, vilket ju också framgår av de kompletterande rapporter som biläggs ansökan. Bolaget menar dock att effekten av den minskade tillrinningen till Bästeträsk är liten och att påverkan på Bästeträsk som Natura 2000 område är så obetydlig att den inte föranleder någon prövning enligt MB 7 kap 28 a §.  Detta bemöts övertygande av Länsstyrelsen i yttrande 2010 02 25.

I Golder Associates rapport 2009 12 28 skriver man (s 29):

”Det vatten som idag pumpas till Östersjön håller dricksvattenkvalitet och bör i framtiden användas för detta ändamål, då det råder brist på kommunalt vatten på norra Gotland under sommarmånaderna. Det bedöms därför vara lämpligt att länshållningsvattnet från dagbrottet och även tillrinningen från Bungeberget hanteras på ett sådant sätt att det kan öka den nuvarande tillrinningen till Bästeträsk.”

Samtidigt konstateras (s 74) att

”Vattenprover tagna i pumpgropen” (dvs det vatten som nu pumpas ut i Östersjön) ”resp utloppet till Hau träsk indikerar att vattnet påverkats av de verksamheter som pågår i kalkbrottet. I pumpgropen samlas inträngande vatten och nederbördsvatten från arbetsytorna i brottet. Vattenprovet i pumpgropen innehöll betydligt mer nitrat och sulfatjoner än vad som återfanns i provet från dagbrottsjön. Nitratjonerna härstammar med säkerhet från sprängmedelsrester medan sulfatjonerna med största sannolikhet är ett resultat av den pyrit som har hittats i gränsskiktet mellan kalksten och märgel.”

Vidare förmodas den förhöjda kloridhalt som konstaterats  bero på saltning av arbetsvägarna i brottet.  Detta sammantaget motsäger klart påståendet att vattnet håller dricksvattenkvalitet.

Länshållningsvattnet innehåller alltså förhöjda halter av kväve. Här menar bolaget att halterna kommer att reduceras under transporten mot Bästeträsk  på grund av att växtligheten, särskilt i våtmarker, absorberar en del. Dock skulle upptaget vara minst under höst och vinter, då samtidigt vattenflödet är som kraftigast. Bolaget påpekar också att kvävehalten i Bästeträsk redan ligger kraftigt över det uppsatta målet för sjöns vatten. Ett ytterligare tillskott är naturligtvis mot den bakgrunden särskilt negativt, oavsett hur stort tillskottet skulle bli.

Även om bolaget diskuterar åtgärder i själva brottet för att minska den oönskade påverkan av brytningsverksamheten på länshållningsvattnet är det inte acceptabelt att leda länshållningsvattnet från brottet till Bästeträsk utan att det först genomgår en reningsprocess. Den enda rening som över huvud taget diskuteras avser kvävehalten, och inte ens för den redovisas någon konkret plan. Vi vill i sammanhanget erinra om regeringsbeslutet från 1973 med förbud att släppa ut avloppsvatten i Bästeträsks tillrinningsområde.

När det gäller risken för minskad tillrinning till Bästeträsk menar bolaget att ”om allt tillrinnande vatten och länshållningsvatten på så sätt kan tillföras Bästeträsks tillrinningsområde kommer inte tillrinningen till Bästeträsk att minska på grund av den planerade kalkstenstäkten under driftperioden.”  Då förutsätter man att inga oönskade föroreningar, t ex i form av uppträngning av salt grundvatten eller fickor av relikt saltvatten kan uppkomma, som gör att vattnet inte kan tillföras Bästeträsk.

Efter avslutad brytning räknar man med att brottet ska vattenfyllas, och det innebär naturligtvis att tillflödet till Bästeträsk minskar. Bolaget beräknar minskningen till 3 % under 60 år. Det framgår inte om måttet anger en generell genomsnittlig sänkning och hur i så fall tidsfaktorn kommer in. Blir det en kumulativ effekt, i synnerhet om de pågående klimatförändringarna leder till en ökad avdunstning  och längre torrperioder under sommarhalvåret, med sänkta grundvattennivåer och minskad totalnederbörd? Mindre nederbörd under vinterhalvåret skulle få en än mer påtaglig effekt, då det är då som grundvattenmagasinen fylls på och även vattennivån i Bästeträsk.

Hydrogeologen Håkan Djurberg har i en konsultrapport 2009-04-27 för Gotlands kommuns räkning gjort en beräkning av återfyllnadstiden för Nordkalks planerade brott och påvisat att det inte ens är säkert att det någonsin kommer att kunna vattenfyllas, samtidigt som det innebär ett icke obetydligt bortfall av Bästeträsks tillrinning.  Nordkalk angav från början återfyllnadstiden till 40 år men har tvingats utsträcka den till först 100 år och nu på obestämd tid. Beräkningarna för uppfyllnaden av SMA:s planerade brott är knappast säkrare.

Men viktigast av allt är den kombinerade effekten om både Nordkalk och SMA skulle få brytningstillstånd. Djurberg skriver om detta (s 5):

”Med kommunens planerade uttag, minskad tillrinning pga utfyllnad av de planerade brotten, både Bungetäkten och Stucks kalkbrott, kan vattenståndsvariationerna i Bästeträsk komma att bli större än vad de har varit de senaste årtiondena. Med två eller fler torra uppfyllnadsperioder i serie ökar dessutom risken att sänkningsgränsen underskrids.

En minskning av tillrinningen minskar dessutom kommunens möjlighet att i framtiden öka uttaget från Bästeträsk för allmän vattenförsörjning till norra Gotland. Om vattenbalansen inte upprätthålls och det blir en reduktion av tillrinningen konkurrerar detta således med vattenförsörjningsintresset.”

När det gäller riskerna för Bästeträsks vatten, både som Natura 2000 område och som dricksvattenresurs, är det särskilt tydligt att en samordnad prövning av båda de planerade brotten är oundgängligen nödvändig.

Risken för saltvattenuppträngning

På båda sidor av Ojnaremyr har uppmätts förhöjda salthalter i borrhål, såväl av Nordkalk som av SMA Svenska Mineral. De har förklarats som tecken på att salt vatten från Littorinatiden kan finnas inneslutet i mindre fickor berget. Vidare har flera hydrologer,  bl a från SGU, tidigare påtalat att det kan föreligga sprickzoner i området, som kan behöva undersökas ytterligare. I sådana sprickzoner kan det finnas risk för uppträngning av underliggande salt grundvatten, när tryckförhållandena påverkas av att man bryter upp ett så stort och djupt schakt som det här är fråga om. Två från varandra fristående hydrogeologer, Håkan Djurberg och Bo Olofsson, har uttalat att man inte kan utesluta förekomsten av sådana vertikala sprickor  i området utan att det t o m är sannolikt att de finns (Djurberg 2009 04 27 s 6). Men SGU och Nordkalks hydrogeolog Sven Follin har i samband med Miljööverdomstolens förhandling hävdat att det inte finns några sådana sprickzoner. Ord står alltså mot ord.

I Golder Associates komplettering till MKB:n 2009 12 28 redovisar GeoVista i bilaga C Tolkning av resistivitetsmätningar vid Stucks i Bunge. Mätningar har gjorts längs en profil omedelbart öster om Ojnaremyr och i stort sett parallellt med denna. Där redovisar GeoVista ungefär mitt på profilen ”ett område med kraftigt sänkt resistivitet. Förklaringen till detta kan vara en större zon med uppsprucket berg , men det kan även vara ett ytnära lager med lera/lersediment.” I en av de figurer som illustrerar rapporten återges området som ”Geologiskt stört, påverkat område (möjlig deformationszon)” (s 12 i GeoVistas rapport).

Naturvårdsverket har i sitt remissyttrande 2010 03 16 efterlyst resultatet av kompletterande undersökningar för att närmare kontrollera området,  vilket GeoVista rekommenderade i sin rapport. I den komplettering som inkommit efter remissinstansernas svar finns inga nya undersökningar redovisade. I stället hänvisas till en rapport av SGU, som redan fanns med i det första materialet. SGU har kontrollerat sprickbildningar i det tänkta brytområdet med hjälp av RMT mätningar och inte hittat några större sprickzoner. Det är bara det att ingen sådan mätning har gjorts i det område i sydvästra hörnet av det sökta brytområdet där GeoVista fann tecken på anomalier. Att hänvisa till SGU:s mätningar besvarar alltså inte Naturvårdsverkets fråga.

För att ytterligare kontrollera området hade det varit värdefullt om flera olika typer av mätningar hade utförts på det sätt som gjordes i samband med Nordkalks ansökan av området öster om Ojnaremyr. Som framgår av bifogad  karta (bil 2) uppvisade mätresultatet av samtliga fyra mätmetoder anomalier  på  en punkt i ett område inom det sökta brytningsområdets sydöstra del. Men inte heller här har några grundliga uppföljande  undersökningar genomförts.

Det förefaller högst sannolikt att det område som GeoVista redovisat öster om Ojnaremyr kan innehålla sprickbildningar av den typ som Olofsson och Djurberg har varnat för och som skulle kunna innebära att salt grundvatten tränger upp i brytområdet.

Vilken beredskap SMA Svenska Mineral har för att ta hand om ett sådant massivt inflöde av salt grundvatten, som skulle kunna inträffa i den sydvästra delen av det planerade brottet, framgår inte. Man nämner bara att det kan finnas en liten risk för att påträffa inneslutet relikt saltvatten, som i så fall beräknas ha ganska liten omfattning och skulle samlas upp och tömmas i Östersjön.

Föreningens talerätt

I miljömål har hittills gällt att endast ideella miljöorganisationer som har minst 2000 medlemmar har haft talerätt. Men EG domstolen uttalade 2009 10 15 i en dom (mål C-263/08) att Sveriges villkor i detta avseende var alltför rigorösa och stred mot Århuskonventionen och mot EG-rätten.

Såvitt känt har regeringen ännu inte fastslagit nya regler för vilket krav på antal medlemmar som numera ska ställas.  Men enligt EG-domstolens materiella rätt är detta nu gällande rätt och skall därför tillämpas omedelbart. Av detta följer att det som anförs av föreningen Bevara Ojnareskogen i detta ärende måste tillmätas full rättslig betydelse.

Avslutningsvis vill vi framhålla att ansökan – trots tidigare krav på förtydliganden och kompletteringar – med stor sannolikhet kommer att behöva kompletteras från SMA:s sida. Vi räknar med att då få tillfälle komma in med ytterligare synpunkter.

Hans Jansson

Vice ordförande

Föreningen Bevara Ojnareskogen

Fleringe Nors 160

624 60 Lärbro

www.ojnareskogen.se