Ideella föreningen

Bevara Ojnareskogen

— Vi jobbar för att skydda sjön Bästeträsk och bevara Ojnareskogen på Gotland mot storskalig kalkbrytning
Ojnareskogen eller ett kalkbrott

Archive for Juridik

Skrivelse till Högsta domstolen juli 2010

2010-07-07

                              Högsta Domstolen
                             Box 2066
                             103 12 Stockholm

SAMORDNAD PRÖVNING AV MILJÖMÅL

Överklagad dom av Miljööverdomstolen 2009-10-09 i Mål nr M350-09, Nordkalk AB:s ansökan om täkttillstånd på Bunge Ducker 1:64, Gotland samt ansökan från SMA Svenska Mineral AB till Miljödomstolen om fortsatt och utökad verksamhet vid Stucks kalkbrott, mål nr M 463- 08

 I tidigare skrivelse 2010-03-24 har Föreningen Bevara Ojnareskogens påtalat att SMA Svenska Mineral bedriver kalkstensbrytning i en täkt som ligger i omedelbar närhet av området
Bunge Ducker, där Nordkalk ansöker om tillstånd att starta täktverksamhet, och att SMA Svenska Mineral har lämnat in en ansökan till Miljödomstolen om kraftigt utökad brytning. Om ansökan beviljas skulle det innebära att bolaget skulle avsevärt utöka sitt nuvarande täktområde i riktning mot Nordkalks planerade täkt så att avståndet mellan täkterna endast skulle bli c:a 500 m.

Trots att flera remissinstanser tidigare påpekat att det bör göras en samlad bedömning av den kumulativa påverkan som skulle bli följden om både Nordkalks och SMA Svenska Minerals ansökningar skulle beviljas har någon sådan konsekvensbeskrivning inte gjorts.

Det är uppenbart att förutsättningarna för prövning enligt miljöbalken klart påverkas av båda de aktuella ansökningarna. Påverkan på miljön med dess höga naturvärden och känsliga hydrologi skulle öka kraftigt om båda dessa täkter skulle komma till stånd. Likaså påverkan på de båda Natura2000 områden, Bäste träsk och Bräntings hajd, som gränsar till Bunge Ducker. Båda de planerade brotten ligger dessutom helt eller delvis inom Bäste träsks tillrinningsområde.
 
Av miljöbalkens 7 kap 28 § a och b framgår det tydligt att lagstiftarens avsikt är att en samordning av prövningen skall ske i fall som detta. I det tidigare skedet av behandlingen av Nordkalks ansökan hävdades från Miljödomstolens sida att det inte var möjligt på grund av att SMA Svenska Minerals ansökan ännu inte hunnit så långt. I domen skrev Miljödomstolen:

Det förhållandet är en del av den verklighet som prövningen har att beakta och vad gäller Stucks är planerad verksamhet där en omständighet som inte kan förbigås. Det finns dock ingen möjlighet att sammanlägga målen till gemensam handläggning och att vilandeförklara målet i avvaktan på fullständig utredning av konkurrerande verksamheter i närheten förefaller inte rimligt eftersom handläggningen måste vara tidsmässigt effektiv och dessutom ytterligare verksamheter kan tillkomma eller förändras under väntetiden. Gotlands kommun har som exempel på detta nyligen ingivit ansökan om miljöprövning av grundvattenuttag i Bästeträsk.

Gotlands kommuns ansökan om uttag av vatten ur Bästeträsk har nu beviljats av Miljödomstolen (M 5609-07) och utgör därmed en ytterligare faktor att ta hänsyn till när det gäller den samlade påverkan på vattenförhållandena i Bäste träsk.

Nu föreligger alltså inga sakliga eller formella hinder för att göra en samlad bedömning av den totala påverkan på områdets vattenförhållanden och naturmiljö som dessa tre verksamheter skulle ge upphov till. Först då blir det möjligt att med någon grad av säkerhet avgöra om området skulle kunna tåla exploatering i den tänkta omfattningen eller om risken för irreparabla skador på naturen och för minskad vattentillgång i Bästeträsk och därmed försämrad vattenförsörjning på norra Gotland skulle bli alltför stor.

Jag anhåller om att Högsta Domstolen ger reella förutsättning för en samordnad prövning, t ex genom en samlad prövning av Miljödomstolen.

För Föreningen Bevara Ojnareskogen

Olov Söderdahl

ordförande

Fleringe Nors 160

62460 Lärbro

Föreningens yttrande till JO mars 2010

2010-03-31 JO Dnr 6455-2009

Riksdagens ombudsmän – JO
Box 16327
103 26 Stockholm

Ifrågasatt myndighetsutövning av Sveriges Geologiska Undersökningar (SGU)
Synpunkter på SGU:s yttrande

SGU har inkommit med yttrande i ärendet 2010-03-15.

SGU bemöter i sitt yttrande vår anmälan med i huvudsak tre resonemang.

1. Omfattningen av SGU:s uppdrag för Nordkalk är liten i förhållande till SGU:s totala verksamhet.

2. SGU besitter ett unikt kunskapsmaterial om Gotlands geologi och vattenförhållanden och engageras därför som expert i hithörande frågor.

3. Förste statsgeologen Anders Carlstedt har som konsult fullgjort ett uppdrag i samband med Nordkalks ansökan om provbrytning inför ansökan om den stora täkten men inte deltagit i senare uppdrag. Vidare har han deltagit som handläggare av SGU:s yttrande i samband med Miljööverdomstolens behandling av Nordkalks täktansökan men inte som föredragande eller beslutsfattare.

Vi vill kommentera ovanstående punkter på följande sätt:

1. Även om den dryga miljon som SGU erhållit för sin konsultverksamhet för Nordkalks räkning utgör en liten del av SGU:s samlade verksamhet saknar beloppet inte intresse när det gäller SGU:s dubbla roller som konsult resp myndighet i samband med behandlingen av Nordkalks täktansökan. Som samlad ersättning från ett enskilt företag är summan inte obetydlig. I detta fall är det dock inte beloppets storlek i sig som är avgörande, utan det faktum att ett antal uppdrag som SGU genomfört för Nordkalk har skapat såväl yrkesmässiga som sociala relationer och bindningar, vilka inverkat negativt på myndighetens förmåga att agera opartiskt.

2. SGU har givetvis som expertmyndighet samlat på sig ett omfattande kunskapsmaterial om geologi och hydrologi inte bara på Gotland utan även i resten av landet. Det är därför naturligt att deras expertkunskaper kommer till användning i olika sammanhang. Det förefaller dock märkligt att inte SGU tycks uppfatta skillnaden mellan rollen som expert och som konsult. På sid 2 skriver man: ”SGU har anlitats som expert i många olika sammanhang som rör den gotländska berggrunden, däribland av Nordkalk…” Men det är ju skillnad mellan att å ena sidan uttala sig som expert i olika sammanhang och å den andra att ta på sig betalda konsultuppdrag i ett tillståndsärende där det råder intressekonflikt och man också har att ta ställning som myndighet. Över huvud taget saknas i SGU:s yttrande ett resonemang om hur man klarar att hålla isär rollen som betald konsult ifrån sitt myndighetsutövande, trots att detta är själva kärnfrågan i anmälan.

3. När det gäller Anders Carlstedts roll i Nordkalksärendet står han i SGU:s yttrande till Miljööverdomstolen 2009-04-19 angiven som ensam handläggare och har i den egenskapen haft ett avgörande inflytande på yttrandets innehåll även om han inte varit formellt delaktig i beslutet. Hans engagemang i ärendet framgår också av det faktum att han varit närvarande och som representant för SGU tagit aktiv del både i förhandlingen i Miljödomstolen och i Miljööverdomstolen. Att först ha konsultuppdrag för Nordkalk och sedan framträda som officiell representant för SGU vid behandlingen av Nordkalks tillståndsansökan måste betecknas som klart tvivelaktigt.

Slutligen vill vi framhålla
att SGU i sitt yttrande till JO inte alls bemöter punkt 2 och 3 i vår skrivelse. I punkt 2 påpekar vi att SGU:s gravt missvisande påstående om behovet av Bungefyndigheten för Sveriges stålframställning av Miljööverdomstolen tagits som intäkt för att behovet av denna speciella kalksten inte kan tillgodoses annat än genom Nordkalks planerade brytning. MÖD skriver i sin dom: ”Vad Nordkalk anfört angående förutsättningarna för att bryta kalk på annan plats och kalkkvalitén i Bungeområdet har bekräftats av SGU, som är central förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering.”

Inte heller har SGU kommenterat vårt ifrågasättande av hur man som ansvarig myndighet kan göra så diamentralt olika uttalanden om vattensituationen på Gotland som i å ena sidan SGU:s regeringsrapport 2009-01-19 och å den andra sidan i SGU:s yttrande 2009-04-07 i Nordkalksärendet.

Hans Jansson
Vice ordförande
Föreningen Bevara Ojnareskogen
Arkitektvägen 34
168 32 Bromma

Naturvårdsverket överklagar till HD nov 2009

SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY
1 (13)
BESÖK: STOCKHOLM – VALHALLAVÄGEN 195
ÖSTERSUND – FORSKARENS VÄG 5, HUS UB
KIRUNA – KASERNGATAN 14
ÖVERKLAGANDE
2009-11-19
Dnr 381-1419-09, Rv
Högsta Domstolen
Box 2066
10312 Stockholm
Klagande: Naturvårdsverket
106 48 Stockholm
Motpart: Nordkalk AB
Storugns
620 34 Lärbo
Ombud: Advokat Mikael Lundholm
Advokatfirman Fröberg & Lundholm
Strandvägen 7B 114 56 Stockholm
Komplettering av överklagande i Mål T 5118-09
Överklagat avgörande: Svea Hovrätts, Miljööverdomstolens dom den 9 oktober 2009 i mål nummer M 350-09
Saken
Ansökan om tillstånd till bergtäkt och vattenverksamhet på fastigheten Bunge Ducker 1:64, Gotlands kommun, samt därtill hörande följdverksamhet.
POST: 106 48 STOCKHOLM
TEL: 08-698 10 00
FAX: 08-20 29 25
E-POST: REGISTRATOR@NATURVARDSVERKET.SE
INTERNET: WWW.NATURVARDSVERKET.SE
NATURVÅRDSVERKET 2 (13)
Naturvårdsverkets yrkanden
Naturvårdsverket yrkar att Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd.
Naturvårdsverket yrkar att Högsta domstolen undanröjer Miljööverdomstolens dom och avslår, alternativt avvisar, bolagets ansökan.
Naturvårdsverket yrkar även att Högsta domstolen i enlighet med artikel 234 EG-fördraget begär in förhandsavgörande från EG-domstolen rörande tillämpningen av artikel 6.3 Rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet).
Naturvårdsverkets grunder och utvecklande av talan
Naturvårdsverket menar att det finns grund för meddelande av prövningstillstånd då det ur allmän synvinkel är av vikt för rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen, att det i domen förkommer rättegångsfel och att utgången av målet i Miljööverdomstolen uppenbarligen berott på ett grovt förbiseende/misstag.
Ovanstående grunder rör Miljööverdomstolens tillämpning av bestämmelserna i 7 kap. 28 b § miljöbalken (1998:808), vilket är den svenska implementeringen av artikel 6.3 art- och habitatdirektivet. Naturvårdsverket anser att Miljööverdomstolens i nu överklagad dom i sin rättstillämpning avsevärt avviker från ordalydelsen i bestämmelsen, EG-domstolens och Högsta domstolens praxis. Miljööverdomstolen har även genom grovt förbiseende/misstag i avgörande och centrala delar av prövningen byggt sin bedömning på felaktiga grunder, vilket uppenbarligen har påverkat utgången av målet.
Dessa omständigheter utgör var för sig även grund för Högsta domstolen att efter meddelande av prövningstillstånd, vid en prövning i sak, undanröja Miljööverdomstolens dom och därvid avslå, alternativt avvisa Nordkalk AB:s (nedan bolaget) ansökan.
Bakgrund
Europeiska Gemenskapen har genom art- och habitatdirektivet skapat ett nätverk av skyddade områden med beteckningen ”Natura 2000” för bevarande av hotade arter och naturtyper inom gemenskapen. Direktivet innebär i korthet en skyldighet för medlemsstaterna att inom sina respektive territorier peka ut
NATURVÅRDSVERKET 3 (13)
områden enligt vissa kriterier och att därefter garantera bevarandet av de arter och naturtyper som avses att skyddas inom dessa bevarandeområden.
Utpekandet av de särskilda bevarandeområdena i Sverige är i stort redan genomfört. Inom dessa områden är Sverige därmed skyldigt att tillse att gynnsam bevarandestatus bibehålls för de arter och naturtyper som föranlett att området pekades ut (artikel 4.4 och artikel 6.1-2). För fullgörandet av denna skyldigheten har Sverige skapat ett system för tillsyn och prövning genom bl.a. införandet av bestämmelserna om tillståndskrav och tillståndsprövning i 7 kap. 28 a -29 §§ miljöbalken.
Bestämmelserna i denna del av införlivandet av art- och habitatdirektivet har en något annorlunda lagteknisk konstruktion än vad vi i Sverige är vana vid när det gäller områdesskydd. Bestämmelserna i 7 kap. 28 a § miljöbalken anger när tillstånd krävs och bestämmelserna i 7 kap. 28 b § miljöbalken anger under vilka förutsättningar tillstånd kan ges. Den sistnämnda bestämmelsen är konstruerad på ett sätt som närmast kan liknas vid en miljökvalitetsnorm där bibehållen gynnsam bevarandestatus för de utpekade arterna och naturtyperna inom bevarandeområdet är att betrakta som gränsvärdet för tillåten påverkan. Det vill säga, om ansvarig för en planerad verksamhet vid tillståndsprövningen inte kan visa att den gynnsamma bevarandestatusen kan bibehållas för de utpekade arterna och naturtyperna inom bevarandeområdet får tillstånd inte lämnas. Såtillvida är bestämmelsen – sett ur ett traditionellt svenskt miljörättsligt perspektiv – relativt hårdhänt i sin lagtekniska utformning. Den enda möjlighet som finns att kringgå denna bestämmelse är att regeringen meddelar tillåtlighet enligt 7 kap. 29 § miljöbalken. Förutsättningarna för gynnsam bevarandestatus finns beskrivet i 16 § områdesskyddsförordningen (1998:1252).
EG-domstolen har i ett pedagogiskt och mycket väl genomarbetat förhandsavgörande i det så kallade Waddenzeemålet (C-127/02 punkterna 52-61) angett hur skadebedömningen av påverkan från en verksamhet (i det fallet mekaniserat hjärtmusselfiske) inom ett bevarandeområde ska genomföras och hur en tillståndsprövning enligt art 6.3 art- och habitatdirektivet (7 kap. 28 b § miljöbalken) ska gå till. Domstolen sammanfattar i punkt 61 sin bedömning av dessa delar i målet enlig följande:
”Enligt artikel 6.3 i art- och habitatdirektivet förutsätter den lämpliga bedömningen av en plans eller ett projekts konsekvenser för målsättningen att bevara ett område att alla aspekter av planen eller projektet som, enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt, kan påverka nämnda mål identifieras, med hjälp av bästa möjliga vetenskapliga information, innan planen eller projektet godkänns. Med ledning av slutsatserna från den lämpliga bedömningen av mekaniserat hjärtmusselfiske med avseende på konsekvenserna för målsättningen att bevara ett område, skall de behöriga nationella myndigheterna godkänna verksamheten endast efter att ha försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada. Så är fallet när det ur ett
NATURVÅRDSVERKET 4 (13)
vetenskapligt perspektiv inte föreligger några rimliga tvivel om att verksamheten inte kan ha en skadlig inverkan.”
EG-domstolen anger här i sitt tolkningsbesked följande för nu överklagat mål väsentliga förutsättningar:

Föreningens yttrande maj 2009

Svea hovrätt
Avdelning 13
Miljööverdomstolen
Box 2290
103 17 Stockholm

Yttrande i Mål nr M 350 09 Rotel 1305, ansökan av Nordkalk AB ang tillstånd till bergtäkt och vattenverksamhet på fastigheten Bunge Ducker 1:64, Gotland

Undertecknad vill som ombud för fastighetsägaren Håkan Linder och på föreningen Bevara Ojnareskogens vägnar lämna följande synpunkter med anledning av Nordkalks senast inkomna inlaga (aktbil 75). Beträffande Nordkalks överklagande av den ersättning som Miljödomstolen tilldömt Håkan Linder lämnas separat yttrande.

Nordkalk och samhällsintresset

I Nordkalks inlaga ställs återigen behovet att bevara områdets unika natur och miljö mot det samhälleliga behovet av kalk, Nordkalks uteblivna intäkter vid ett avslag på tillståndsansökan samt de arbetstillfällen som en fortsatt verksamhet för Nordkalk skulle ge. Nordkalk menar visserligen att kalkindustrin och naturvårdens intressen kan samverka på norra Gotland, vilket låter bestickande. Men om det betyder att alla de tre stora kalkstensföretagen Nordkalk, Svenska Mineral och Cementa samtidigt ska expandera i den takt som skulle bli fallet om deras nu aktuella tillståndsansökningar skulle beviljas ter det sig snarast som en rovdrift på både kalkstenstillgången och naturen på norra Gotlands relativt begränsade yta.

En samexistens på rimliga villkor förutsätter att de mest omistliga naturområdena sparas och att inte kalkindustrins intressen utan vidare får gå före natur- och miljöhänsyn, vilket enligt Nordkalk är den tolkning som skall tillämpas när två riksintressen kommer i konflikt på det sätt som nu är fallet. Det förtjänar att upprepas att det självklart inte förhåller sig så som Nordkalk framställer saken, nämligen att ett avslag på Nordkalks ansökan är liktydigt med att kalkindustrin på norra Gotland upphör. Nordkalk är det företag av de tre som vill öppna ett helt nytt kalkstensbrott mitt i ett unikt och känsligt naturområde, vilket gör att deras ansökan är särskilt kontroversiell. De försöker felaktigt utmåla dem som är kritiska till detta projekt som motståndare till all kalkindustri när det i själva verket handlar om den sällsynt olämpliga lokaliseringen av just detta projekt.

För regionen Gotland utgör arbetstillfällena en viktig faktor. Dessvärre finns betydande osäkerhet om hur många arbetstillfällen det faktiskt handlar om. Såväl av marknadsskäl som genom rationaliseringar har Nordkalk redan minskat arbetsstyrkan i Storugns med 19 respektive 11 personer under de senaste två åren, motsvarande hälften av det antal arbetstillfällen som angivits på längre sikt för Bungetäkten. Nordkalk undviker att beröra denna fråga. Bland annat i kommunens beräkningar av effekterna av bortfallet av arbetstillfällen användes därför Nordkalks flera år gamla uppgifter om antalet anställda, vilket gjorde att de samhälleliga effekterna av ett eventuellt avslag på Nordkalks täktansökan kraftigt uppförstorades

Nordkalks argumentation

Nordkalks argumentation om särskilt Naturvårdsverket men även Länsstyrelsen har utvecklat sig till en uppseendeväckande konspirationsteori och bemöts bäst av myndigheterna själva. Det är dock  att notera att Nordkalk börjar sätta i system att försöka misstänkliggöra och undergräva en motparts trovärdighet, vilket snarast tyder på att man inte litar på att man kan övertyga med hjälp av sakargument.

I samma anda undviker Nordkalk återigen att sakligt bemöta utlåtandena av de båda oberoende hydrologiska experter som inte varit överens med Nordkalks bedömningar om att det inte skulle föreligga några risker för hydrologin i området om Nordkalks ansökan beviljas. I stället avfärdar Nordkalk professor Bo Olofsson med några svepande formuleringar utan tillstymmelse till argumentation i sakfrågan.

När det gäller riksintresset för naturvård kritiserar Nordkalk Naturvårdsverket: ”Naturvårdsverket har således pekat ut ca en tredjedel av landet som riksintresse för naturvården och agerar vid behov som part i enskilda tillståndsärenden som berör verkets eget riksintresse.” Men det är ju i så fall kritik som i lika hög grad kan riktas mot SGU, som pekat ut precis de områden på norra Gotland som ägs av kalkindustrin som riksintresse för mineralutvinning och sedan agerar till förmån för kalkindustrin i det nu aktuella ärendet. Till yttermera visso agerar SGU både som konsultföretag på uppdrag av Nordkalk och som myndighet. Anders Carlstedt medverkade t ex redan i samband med Nordkalks ansökan om tillstånd för provbrytning på uppdrag av Nordkalk (2005-05-27 Planerad brytning av kalksten. Hydrogeologisk konsekvensbedömning) och har nu medverkat i handläggningen av SGU:s officiella remissvar.

SGU

SGU har i målet inlämnat ett yttrande i vilket i princip samtliga bedömningar som sökanden Nordkalk gjort tillstyrks utan reservationer för sådana osäkerheter som framkommit i tidigare rapporter. Detta faktum gör i sig att tveksamhet kan uppkomma om kvaliteten i myndighetens bedömningar i detta väldokumenterat svårbedömda ärende.

Nu gör SGU bland annat bedömningen att ”det inte föreligger någon risk för påverkan på i omgivningen förekommande brunnar i kalkstenen, på grund av länshållningen”.Bedömningen grundar sig på erfarenheter från mätningar vid Klinthagenbrottet, där kontrollpunkter nära Hoburgs myr inte påverkats. Men området vid Klinthagenbrottet är betydligt torrare än Bunge Ducker, som är genomsprängt av våtmarker och yt- och grundvattenflöden. Med kännedom om hur förhållandena visat sig variera där även på korta avstånd, exemplifierat av de sinsemellan mycket olika effekterna i provbrotten, är det osäkert att dra slutsatser från Klinthagen till Bunge Ducker.

Risk för påverkan kan ju dels föreligga i form av minskad tillgång till vatten i brunnar på grund av sänkt grundvatten, dels i form av inflöde av förorenat eller salt grundvatten. Det förefaller vara en alltför vansklig slutsats att generellt uttala sig om att det inte finns risk för påverkan på näraliggande brunnar. I tidigare inlagor har SGU för övrigt faktiskt medgivit att det inte är uteslutet att både vattentillgången i den mest närbelägna brunnen vid Kally Mårtenssons fastighet och brunnarna vid fastigheter på andra sidan av väg 148 skulle kunna påverkas negativt. SGU felbedömde för övrigt kraftigt riskerna för påverkan på omgivande brunnar inför kommunens provpumpning 2004.
Enligt SGU finns det ingen generell brist på vatten på Gotland. Man hänvisar till ”goda, outnyttjade reservtillgångar för grundvattenuttag i Visbyområdets relativa närhet”. Skälet till att dessa tillgångar inte utnyttjats är dock enligt kommunen av ekonomisk art, nämligen avståndet till befintligt vattennät och de kostnader som en anslutning därmed skulle medföra .

SGU:s påstående är till ringa tröst för de kommunala abonnenter som nu regelmässigt får långvariga bevattningsförbud, inte heller för fastighetsägare med privata brunnar som får ont om vatten under sommarhalvårets torrperioder. För övrigt är antalet brunnar med enskilt vatten på Gotland proportionellt ovanligt stort på grund av den höga andelen landsbygdshushåll. Den upplevda vattenbristen för dessa hushåll minskar inte av att det finns teoretiska möjligheter att öka kommunens uttag av grundvatten.

Det planerade uttaget av vatten från Bäste träsk för Fårösunds och Fårös räkning skulle inte heller ha aktualiserats om inte vattentillgången faktiskt är ett problem. SGU menar nu att kommunens vattenuttag inte skulle äventyras av en eventuell brytning på Bunge Ducker. Den uppfattningen delas som bekant inte av de båda andra fristående hydrogeologer, Bo Olofsson och Håkan Djurberg, som uttalat sig i ärendet.

Till detta kommer slutligen även SMA Svenska Minerals tidigare nämnda ansökan om utvidgning av det pågående kalkstensbrottet på Bunge Stucks. SGU påpekar också att en sådan utökad verksamhet skulle påverka Bäste träsks tillrinningsområde.

Nordkalks långsiktiga trovärdighet

Av avgörande betydelse för att verksamheten skulle kunna godkännas är bland annat att de omfattande skyddsåtgärder som Nordkalk utfäst sig att verkställa skulle fungera, liksom de kontrollprogram och efterbehandlingsåtgärder som Nordkalk är skyldig att genomföra.  Det är då inte till fördel för en bedömning av Nordkalks tillförlitlighet att företaget är föremål för en polisutredning efter anmälan om miljöbrott i samband med provbrotten. Tveksamheterna när det gäller Nordkalks möjligheter att klara av alla sina utfästelser när det gäller att bibehålla vattenföringen i området och garantera vattentillförseln till Bäste träsk kvarstår oförändrade.

Med hänvisning till ovanstående vidhåller jag mina tidigare yrkanden.

2009-05-23

Olov Söderdahl

Föreningens yttrande till miljööverdomstolen mars 2009

Svea hovrätt
Avdelning 13
Miljööverdomstolen
Box 2290
103 17 Stockholm

Yttrande i Mål nr M 350-09, Rotel 1305, ansökan av Nordkalk AB ang tillstånd till bergtäkt och vattenverksamhet på fastigheten Bunge Ducker 1:64, Gotland

Nordkalk har i sitt överklagande av Miljödomstolens dom 2008-12-19 inte anfört några ytterligare fakta i målet utan bygger överklagandet på ett ifrågasättande av Miljödomstolens bedömningar och ett underkännande av det sätt på vilket domstolen tolkat och tillämpat i domen anförda bestämmelser i Miljöbalken.

Av central betydelse i ärendet har varit att kartlägga de hydrologiska förhållandena i området, hur dessa skulle påverkas av en täkt och möjligheten att neutralisera negativa effekter för omgivande Natura 2000 områden och vattenförsörjningen till Bästeträsk. Nordkalk har steg för steg, efter återkommande påpekanden om oklarheter och osäkerheter, kompletterat de hydrologiska undersökningarna så att de nu förvisso utgör ett omfattande material. Men fortfarande kvarstår oklarheter på avgörande punkter, som Nordkalks motparter visat och som också Miljödomstolen konstaterar i domen.

Särskilt anmärkningsvärt är att Nordkalk genomgående undvikit att ta upp och bemöta de synpunkter som framförts av från Nordkalk fristående hydrologer. Professor Bo Olofssons tre inlagor som pekat på osäkerheterna i de slutsatser som Nordkalk dragit angående den planerade täktens hydrogeologiska effekter  har över huvud taget inte bemötts. Nordkalk valde i stället att inför Miljödomstolens huvudförhandling misstänkliggöra och ifrågasätta honom och även den andre från Nordkalk fristående  hydrologiska experten, nämligen den av kommunen anlitade Håkan Djurberg. En metod att bemöta kritik som tyder på att man inte har några argument att komma med i själva sakfrågan.

Så mycket mer förvånande är det att Nordkalk nu i sitt överklagande (s 18) påstår att den av Gotlands kommun anlitade hydrologiska experten har tillstyrkt täktansökan, just densamme vars opartiskhet Nordkalk tidigare ifrågasatt genom att hänvisa till tidningsurklipp där han före kommunstyrelsens beslut uttalade sig om att han ansåg att kommunen borde säga nej till täktansökan med hänsyn till kommunens behov av att använda Bästeträsk som vattentäkt.

I överklagandet menar Nordkalk att man övertygande visat att man kommer att kunna garantera vattenbalans och vattenkvalitet i täktens omgivningar, såväl under pågående täktverksamhet som efter avslutad brytning.  Man menar också att ”floran och faunan i områdena torde vara tålig för tillfälliga variationer av de hydrologiska förhållandena”. Men de variationer som en brytningstid på 25-40 år och återfyllnadstid på 100 år skulle resultera i kan knappast kallas tillfälliga. Att ett enskilt företag som Nordkalk under så lång tid skulle kunna kontrollera och hålla istånd tekniska anordningar av den omfattning och komplexitet som man skisserat i kontrollprogrammet ter sig minst sagt osannolikt.

Nu öppnar man för möjligheten att underhållsansvaret skulle övertas av stat eller kommun. Tyvärr är det just det som skulle bli fallet om Nordkalk skulle upphöra som företag eller lämna Gotland och Sverige när kalkfyndigheterna här är uttömda. Inget företag kan idag lämna garantier på mer än hundra år framåt i tiden. Gotlands kommun har tyvärr upprepade gånger hamnat i problem med nedlagda företag som lämnat miljöproblem efter sig med dyra kostnader som följd.

Liksom i tidigare inlagor framhåller Nordkalk bolagets och svensk stålindustris stora behov av den råvara som Bunge Duckers kalksten utgör. På flera ställen (s 7, 8 och 9) likställer man ett nej till Nordkalks tillståndsansökan med att all kalkstensbrytning  på norra Gotland skulle upphöra.  Längst går man med påståendet på s 9: ”Miljödomstolens bedömning innebär att Sverige skall övergå från att vara självförsörjande avseende ifrågavarande kalkstensprodukter till ett land vars stålindustri blir beroende av import av nödvändiga råvaror för sin produktion.” Såvitt känt levererar SMA Svenska Mineral likvärdig kalksten till Oxelösunds stålverk, och SMA:s tillståndsansökan om utökad brytning är ännu inte behandlad av Miljödomstolen.

Inte heller är möjligheterna att hitta lämpliga kalkstensfyndigheter på andra platser, som inte är lika känsliga ur natursynpunkt, uttömda. Enligt tidningsuppgifter pågår f ö Nordkalks egna fortsatta undersökningar parallellt med behandlingen av den nu aktuella täktansökan.Nordkalk citerar också SGU, som i samband med ett regeringsuppdrag att analysera åtgärder för att främja framtida prospektering och utvinning av svenska mineralresurser uttalat sig om behovet av gotländsk kalksten. Men citatet säger ingenting om att man måste bryta kalksten just på Bunge Ducker.

Inte heller innebär det att man kan eller bör ge avkall på miljöhänsyn eller bortse från risker för vattenförsörjningen. SGU är för övrigt också den myndighet som är ansvarig för att tillgodose att ett av de svenska miljömålen utifrån EU:s vattendirektiv uppfylls, nämligen att garantera ett till kvalitet och kvantitet oförändrat grundvatten. En uppgift som rimligen bör tas på lika stort allvar som omsorgen om mineralutvinning och särskilt beaktas i samband med Nordkalks aktuella tillståndsansökan.

Den för närvarande rådande lågkonjunkturen har inneburit en minskande efterfrågan på stål och därmed också på den speciella kalksten som Nordkalk och SMA Svenska Mineral bryter på norra Gotland. Det illustrerar tydligt att det stora behov av denna kalksten som Nordkalk beskriver i sin ansökan snabbt kan förändras på grund av förändringar i omvärlden. En långsiktigt god hushållning måste ta hänsyn till sådana faktorer och inte tillåta irreversibla ingrepp för att tillgodose kortsiktiga, konjunkturkänsliga behov.

Föreningen Bevara Ojnareskogen hävdar sammanfattningsvis att Nordkalk inte övertygande har kunnat visa att man genom förebyggande åtgärder skulle kunna förhindra att den planerade täkten skulle resultera i en grundvattensänkning och ett bortfall av ytvatten med betydande negativa effekter på omgivande Natura 2000 områden, enskilda markägares skogs- och betesmark samt näraliggande brunnar.

Inte heller har Nordkalk kunnat visa att Bästeträsks vattenförsörjning  fortsättningsvis skulle fungera på ett sätt som möjliggör användning av sjön för den av kommunen planerade dricksvattenproduktionen.

På föreningen Bevara Ojnareskogens vägnar yrkar undertecknad därför

att Nordkalks ansökan om täkttillstånd avslåsatt den till ansökan fogade MKB:n inte godkännsatt Nordkalks ansökan om tillstånd för vattenverksamhet avslås

att Nordkalks ansökan om tillstånd att anlägga transportband och serviceväg avslås samt

att – i händelse att tillstånd beviljas – ansökan om verkställighetsförordnande avslås

2009-03-15
Olov Söderdahl
ordförande
Föreningen Bevara Ojnareskogen

Nordkalk överklagar

Nordkalk har överklagat miljödomstolens beslut och har 2009-02-13 fått prövningstillstånd, vilket betyder att miljööverdomstolen kommer att behandla överklagandet.

Nordkalks överklagande innehåller i huvudsak följande:

Företaget menar:

  • att det saknas rimliga alternativa lokaliseringar. Krav på alternativ tvingar Nordkalk till nedläggning
  • att området för den planerade täkten som sådant inte är unikt eller oundgängligen nödvändigt för att tillgodose naturvårdens intresse. Ett bevarande skulle drabba Nordkalk och andra samhällsintressen på ett sätt som inte står i proportion till vad som skulle vinnas
  • att Nordkalk redan avstått från stora landområden och därmed bidragit till naturvårdsintresset
  • att  miljödomstolen felbedömt nivån för en tillåtlig påverkan på skyddade livsmiljöer. Behovet av kalken överväger vida skadorna. Domstolen har gjort en felaktig bedömning av utredningarna i målet
  • att livsbetingelserna  för hotade, sällsynta och hänsynskrävande arter inte kommer att försämras på sätt som avses i 9 kap 6a miljöbalken
  • att vatten verksamheten är tillåtlig och att oriktiga bedömningar har medförta att sakägarkretsen blivit för stor.

Så långt Nordkalk.

Tidsplanen för den fortsatta handläggningen ser ut så här:

23 mars Svarsskrivelser till domstolen. Föreningen kommer att lämna ett yttrande  över Nordkalks överklagande.

27 april Remissinstanserna lämnar yttranden

25 maj Yttranden från Nordkalk och motparter

12 juni Kallelse och förhandlingsordning skickas ut från domstolen

25-27 aug (prel) Huvudförhandling

Dom senast sex veckor därefter.
22 december 2008 21.20

Nordkalk fick nej!

Den 19 december kom Miljödomstolens dom avseende Nordkalks ansökan om det stora brottet. Ansökan ”lämnades utan bifall , som det heter, dvs domstolen ger inte tillstånd enligt miljöbalken till bergtäkt och vattenverksamhet mm på fastigheten Gotland Bunge Ducker 1:64.

Domen är tydlig –  Nordkalks ansökan aktualiserar ett flertal bestämmelser i miljöbalken och domstolen bedömer i princip varje punkt till Nordkalks nackdel. Domen står därför inte och faller inte på någon enstaka paragraf. En sammanfattning av domskälen:

1. Den allmänna lokaliseringen

För att tillstång till täkten ska kunna ges måste Nordkalk visa att verksamheten uppfyller grundläggande krav på hållbar utveckling; Platsen ska var lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljö. Företräde ska ges för sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.

Domstolen konstaterar att området och dess omgivningar har mycket stora naturvärden som är unika och som därför har ett högt skyddsvärde. Täkten skulle på ett påtagligt sätt inverka negativt och irreversibelt på det samanhållna naturområdet. Även om Nordkalk hävdat att detta är den enda tänkbara platsen för bolagets fortsatta verksamhet menar domstolen att det finns alternativa brytplatser på Gotland och på andra platser i Sverige. Verksamheten är därför inte förenlig med lokaliseringskravet i 2 kap miljöbalken. Även om kalkbrytningen måste anses angelägen överväger det faktum att alternativa möjligheter finns och att stora naturvärden står på spel – som för alltid förloras.

2. Riksintressena

Domstolen konstaterar att de två riksintressena, för naturvård resp mineralutvinning föreligger. Företräde ska i sådana fall ge det ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med vatten, mark och fysisk miljö i övrigt. Den stora oreparerbara skadan på naturmiljö av riksintresse väger mycket tungt – liksom det industriella behovet av kalkråvaran. Avgörande är då att naturmiljön inte kan ersättas av annan plats medan kalk faktiskt kan utvinnas på annan plats på Gotland, fastlandet eller utomlands. Långsiktigt är det således enligt domstolens bedömning en bättre hushållning att i detta fall skydda naturmiljön. Nordkalks förslag är således inte förenligt med hushållningsbestämmelserna.

3. Särskilda bevarandeområden, Natura 2000

Domstolen menar att en negativ påverkan på bevarandeområdena är högst trolig, främst genom ändrade yt- och grundvattenförhållanden. Det är sannolikt inte möjligt att med artificiella åtgärder återskapa nuvarande vattenförhållanden, inte heller genom artificiell infiltration. Små förändringar i såväl yt- som grundvattenbalans kan ge mycket stora och i många fall irreversibla skador på våtmarkshabitaten och deras arter.

4. Täkten som miljöfarlig verksamhet

Domstolen anser att skyddsåtgärder och kontrollprogram är utformade så att den praktiska
hanteringen av malmen inkl transportbandet utformats på ett godtagbart sätt. Direkt påverkan
av buller, damm och ljus framstår som acceptabla med hänsyn till den stora nyttan av
fyndigheten.

När det gäller påverkan via yt- och grundvatten är skadeverkan på framförallt
våtmarker alltför stor för att det ska kunna uppvägas av behovet av kalk. Försämrade
livsbetingelser för hotade arter kan befaras. Tillstånd kan därför inte lämnas enligt denna del i miljöbalken.

5. Vattenverksamheten

De utredningar som genomförts väcker enligt domstolen farhågor om stor negativ påverkan på både närliggande våtmarker och möjlighet att använda Bästeträsk som vattentäkt i framtiden. Med tanke på den allmänna vattenbristen på Gotland har sjön ett mycket stort ekonomiskt värde som måste beaktas. Det är inte klargjort hur Bästeträsk skulle påverkas vare sig under driften eller återfyllnadsperioden, som sträcker sig över flera decennier. Tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap miljöbalken kan därför inte lämnas.

När det gäller skador på vattentäkter anser domstolen att det trots omfattande utredning alltjämt är oklart om de närmaste fastigheterna kommer att påverkas.

1973 års regeringsbeslut om förbud  mot utsläpp av avloppsvatten i Bästeträsk med omgivningar måste omfatta alla typer av avlopp. Domstolen menar att det inte går att  bedöma om de föreslagna utsläppen  kommer att ha tillräcklig kvalitet

Miljödomstolens sammanfattning: Miljödomstolen finner att att tillstånd inte kan lämnas till den sökta verksamheten. Såväl lokaliseringen som risken för påverkan på omgivande bevarandeområden och faran för hotade arter hindrar att tillstånd kan ges. Dessutom föreligger osäkerhet beträffande möjligheten att skydda vattentäkten Bästeträsk. Ansökan skall därför lämnas utan bifall.

Om Nordkalk vill överklaga ska det ske senast den 9 januari.

Svenska Mineral

Samtidigt har behandlingen inletts av Svenska Minerals ansökan om tillstånd att utöka sitt kalkbrott. Den 16 december hade Miljödomstolen förhandling om deras ansökan om tillstånd att utöka hamnen och genomföra långvariga provpumpningar för att undersöka vatten-förhållandena i området. Olov Söderdahl är ombud för fem fastighetsägare som har begärt att erkännas som sakägare för att deras vatten kan påverkas. Den 29 januari får vi besked om Miljödomstolen erkänner dem som sakägare i den fortsatta behandlingen av ärendet.

Med denna positiva avslutning på året önskar styrelsen  alla medlemmar en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR.

Miljödomstolen 7-10 oktober

Miljödomstolen avslutade sin förhandling i Visby den 10 oktober. Dag 1 (tisdagen den 7/10)ägnades åt Nordkalks framställning samt bl a Naturvårdsverket och Föreningen (se bloggen nedan).

Under dag 2 (onsdagen den 8/10) fick sakägare och övriga remissinstanser m fl lägga fram sina synpunkter.

Dag 3 (torsdagen den 9/10) var det ”syn” dvs besök på ett antal relevanta platser på och omkring det planerade brottet. Omkring 75 personer deltog. Besök på Klinthagenbrottet, vid provbrotten, marker på och intill täkten, vatten som strömmar genom Ojnaremyr och Tvärlingsmyr, Bästeträsk samt Bräntings gård.

Dag 4 (fredagen den 10/10) fick alla parter framföra sin slutplädering.

Dom kommer prel. att meddelas den 5 december.
9 oktober 2008 08.17
Miljödomstolens förhandling 2008-10-07

Inlägg från Föreningen Bevara Ojnareskogen (Kristina Bohman Söderdahl och Hans Jansson)

Vi representerar föreningen Bevara Ojnareskogen. En ideell förening med mellan 150 och 200 medlemmar med syftet att verka för att området runt Bästeträsk, särskilt Ojnareskogen, används på ett långsiktigt hållbart sätt.

Vi är inget expertorgan utan företräder den del av befolkningen som tror på en utveckling av Gotland som bygger på just långsiktig hållbarhet och som är framåtsyftande och som dessutom tar till vara de komparativa fördelar som just Gotland har.

Våra farhågor om vad ett genomförande av projektet skulle innebära har stärkts under hela den tid som ärendet utvecklats. Kristina kommer att summera skälen till att vi tycker så.

Föreningens yrkande
Föreningen anser att Nordkalk inte har kunnat visa att den planerade brytningen inte skulle skada vattentillförseln till Bäste träsk vare sig kvantitativt eller kvalitativt. Inte heller har man kunnat visa att det inte föreligger risk för påverkan på grundvattnet i området och därmed påtaglig skada på omkringliggande brunnar och angränsande Natura 2000 områden. Därför yrkar vi att tillståndsansökan avslås.

Grundvatten
Det är omtvistat hur stor avsänkning av grundvatten i brottets omgivning som kan bli följden av att så mycket grundvatten strömmar in i brottet och hur långt den effekten kan sträcka sig. Detta är avgörande både för hur stor påverkan skulle bli på omgivande Natura 2000 områden och för de enskilda brunnar som kommer att befinna sig i påverkansområdet. Nordkalk hävdar nu att påverkansområdet stannar vid 185 m runt brottet, men av Nordkalk oberoende hydrologer menar att den bedömningen är osäker och att grundvattensänkning kan förekomma t o m till 1000 m.

Ofullständiga hydrologiska undersökningar
De flesta av remissinstanserna och de oberoende hydrologiska experterna har efterlyst långvariga provpumpningar på upp till ett år för att det ska vara möjligt att bedöma effekterna på grundvattnet vid en brytning. Sådana pumpningar har inte genomförts.

Risk för saltvatteninträngning
Det minskade brytningsdjupet är ingen garanti för att det inte skulle kunna tränga upp saltvatten från underliggande salt grundvatten. Ett område med eventuella spricksystem nära Ojnaremyr där sådan uppträngning skulle kunna ske är ännu inte tillräckligt utrett, vilket t ex SGU påpekat.

Behandling av täktvatten
Olika metoder att hantera och rena länshållningsvattnet har förekommit i Nordkalks material, t ex sedimenteringsdammar och att infiltrera täktvatten i Ojnaremyr för att rena det från kväve på vad Nordkalk kallar ”naturlig väg”. Men det har inte presenterats någon plan för hur detta tekniskt skulle gå till och vilka konsekvenser det skulle få för Ojnaremyrs växtlighet och fortsatta funktion i Bästeträsks tillrinningssystem. Hur kan för övrigt Nordkalk utan vidare räkna med att använda Ojnaremyr för sin räkning trots att den inte ligger på deras mark? SMA Mineral t ex, som äger halva myren har inte tillfrågats.
Sven Follin har idag presenterat några andra alternativ, men fortfarande handlar det bara om lösa förslag, inga konkreta och utförligt beskrivna planer.

Kontrollprogrammet
I stället för att svara på frågor från remissinstanserna har Nordkalk gång på gång i sina tidigare inlagor hänvisat till det kontrollprogram som skulle starta efter påbörjad brytning. Det skulle säkerställa alla eventuella risker och under pågående brytning ge sådan information som har efterlysts som nödvändig för att tillstånd över huvud taget skulle ges. Ett förslag till kontrollprogram har nu presenterats, en knapp vecka före förhandlingen, vilket inte ger remissinstanserna rimlig tid att granska detta viktiga dokument på det sätt som är nödvändigt.

Tillrinning till Bäste träsk
En väldigt viktig fråga som inte Nordkalk har kunnat besvara i ansökan är hur Nordkalk under pågående brytning på ett säkert sätt ska kunna återföra det grund- och ytvatten som rinner in i brottet till systemet så att det slutligen når Bästeträsk utan att kvantitet och kvalitet har påverkats negativt. Över huvud taget har eventuell påverkan på Bäste träsk inte alls tagits upp i MKB:n, trots att det hade varit önskvärt att få belyst vad som skulle hända vid ett eventuellt sänkt vattenstånd i sjön. Ännu osäkrare är det vad som skulle hända efter det att brytningen avslutats.

Bäste träsk eller ”Bungeträsket”
I MKB:n har man inte berört den centrala frågan hur man skulle hantera det vatten som fortsätter att strömma in i den färdigbrutna täkten. Inte heller hur Bäste träsk skulle påverkas av bortfallet av allt det vatten som skulle gå åt för att fylla täkten.
I olika sammanhang har Nordkalk lanserat käcka förslag om att t o m använda täktvatten för dricksvattenförsörjning redan under pågående brytning. Och efter avslutad brytning skulle täkten enligt Nordkalks senaste inlaga kunna bli ett nytt s k ”Bungeträsk”, som Nordkalk menar kunde användas som vattentäkt. Bl a antyder man t o m att ett av syftena med täkten skulle vara att bidra till norra Gotlands vattenförsörjning: Man skriver att Nordkalk har (och jag citerar):
inkluderat användandet av grundvattnet som en framtida resurs för dricksvattenförsörjningen som en del av målsättningen med kalkbrottet i Bunge. (s 11)

Men i kommunstyrelsens och tekniska nämndens remissvar avvisas en sådan tanke helt. Jag citerar:
Det torde inte finnas några förutsättningar att inom överskådlig tid använda vatten från kalkbrottet för allmän vattenförsörjning. Dessutom är kommunen negativ till att utnyttja ett vatten som närmast är att betrakta som ett avloppsvatten för dricksvattenproduktion.

Det här uttalandet av kommunen kan vi varmt instämma i.

Att riskera Bästeträsk som vattentäkt för att i en oviss framtid ersätta det med vad man vill kalla ”Bungeträsket” vore ett lättsinnigt spel med naturresurserna. Vi tycker att en sådan löst utkastad och dåligt underbyggd idé inte hör hemma i en seriös behandling av ett så här viktigt ärende.

En annan idé beträffande återfyllnad av brottet som Nordkalk presenterar i sin nya inlaga är att det, som man säger, periodvis över året finns ett mycket stort överskott av vatten i området ”som s a s rinner genom systemet” och som skulle kunna användas för att fylla brottet. Men där avslöjar man bara att man inte har förstått någonting av de egna experternas beskrivning av hydrologin. Hela vattenföringen i området bygger just på de stora säsongsvariationerna i fråga om vattentillgång och magasinering av vattnet. Det är själva förutsättningen för våtmarkerna, växtligheten och i slutänden Bästeträsks vattenförsörjning.

SMA Svenska Mineral
Nu har ju också SMA Svenska Mineral kommit med en ansökan om tillstånd för ökad brytning. Vi vill framhålla att det borde göras en samlad bedömning av den samlade effekten av båda verksamheterna, även om man rent juridiskt inte kan pröva båda ärendena gemensamt. Jag har för övrigt deltagit i ett informationsmöte den 17 juni i år, där Sven Follin tydligt uttalade att han som geolog ansåg att man måste göra en bedömning av de sammantagna effekterna av båda täktansökningarna, eftersom de berör delar av samma område. Jag tyckte att det var sorgligt att bevittna att han inte kunde säga det här, bara för att han är betald av Nordkalk.

Till sist några ord om jobben
60 jobb är 60 jobb. Varken mer eller mindre. Vi vill bara påpeka att kalkindustrin hittills inte karakteriserats av någon brist på rationaliseringskraft. Vi finner det ytterst osannolikt  att inte detta skulle gälla även fortsättningsvis.
Åtminstone en av remissinstanserna, Gotlands kommun, har lagt väldigt stor vikt vid jobb- argumentet. Annars har vi noterat att underlaget för kommunens ställningstagande innehåller  flera tungt vägande argument mot den föreslagna verksamheten. Ett exempel har redan Kristina givit om täktvattnet som dricksvattenresurs. Andra exempel gäller t ex förlorad tillrinning till Bästeträsk, metod för infiltration av täktvatten och efterbehandlingen av täkterna. Vi delar kommunens invändningar. Särskilt när det gäller Bästeträsk  faller ansökans argument platt till marken.

Till sist: Man ska vara försiktig med kategoriska uttalanden, men vi har svårt att se att man kunde välja en olämpligare lokalisering. Vi är definitivt inte motståndare till kalkbrytning generellt, men skulle vilja se en genomgripande plan för markanvändning innan man tillåter exploatering av denna typ av värdefulla områden. Till dess bör man i första hand uttömma möjligheterna att utvidga befintliga brott.

Föreningen Bevara Ojnareskogen vidhåller sina tidigare framställda yrkanden i målet.